Idag har det varit en sån där dag som man önskar att man kunde dra täcket över huvudet och somna om. Dagen ägnas åt det allra mest nödvändiga och åt vila och en lång eftermiddagsmeditation. Där när hjärnan lyckas uppnå viss vila inser jag att Matilda kommer hem och att jag måste åka och handla mat. Jag har ju börjat handla ute i förorten och idag blev det … ja, ni har nog förstått – Friskväderstorget.
Jag stod och snackade med några killar på Friskväderstorget och efter ett tag så kom frågan upp om var de kom ifrån. De sa – Jag är från Libyen, – Jag är från Afganistan, – Jag är från Marocko, – Jag är från Libanon. Osv .. – “Ok”, sa jag, “så hur gamla var ni när ni kom till Sverige?” Det blev tyst och så sa de alla i munnen på varandra – Jag är född här. “Ok”, sa jag igen, “men då är ni ju alla svenskar i alla fall som jag ser det.”
För en tid sen frågade Matts Johansson varför har da Matteo inga som söker jobb från förorten hos oss? Jag förklarade att ungdomarna trodde inte ens det var möjligt om ens de visste att da Matteo fanns. Men varför åker du inte ut och pratar med dom direkt.
Det finns en mamma, pappa, bröder och systrar i blod eller uppväxt som sörjer. De sörjer en son, bror och vän som är död. Död för att han inte lyckades hålla balansen eller för att den balans som han byggd upp rasade därför någon tog bort den lilla fjäder som upprätthöll hans liv i balans. Jag vet inget om varför, jag vet inte vem, jag vet inte vad som gör att unga män är så oroliga att deras liv ska rasa att de är beredd att döda andra för att rädda vad de tror är viktigt. Ett vet jag dock att den förklaring som ges i media inte är nära någons sanning, att den bild som polisen förmedlar är inte heller den nära någon rimlig sanning.
Det är vår mina vänner och förkylningen är borta så även läkemedelsförgiftningen som slog ut mig i slutet av arbetsveckan. Men istället för att vandra i Delsjön satte jag mig i bilen och åkte ut till Svarte Mosse och Friskväderstorget. Det har varit skjutningar i vår stad men jag vägrar köpa rädslan
Jag får många gånger frågan om vad det är jag pysslar med. Är du verkligen Advokat, kan man jobba i USA som advokat när man är svensk advokat?
Jo, för precis som jag skrev i min debattartikel i GP den 10 september är inte problemet i en stadsdel ett problem för enbart för de som bor där utan det angår oss alla – du, jag och alla andra i Göteborg. Det är vår stad och det är vårt gemensamma ansvar att alla känner sig trygga.
Idag skriver Prof. Ove Sernhede en debattartikel i GP. Bland annat lyfter han “Alla de tiotusentals göteborgare i stadens periferi, som är rika på andra språk, kunskaper och alternativa perspektiv, såväl som globala kontakter, tas inte tillvara i den nuvarande stadsutvecklingen”. Visste du till exempel att det talas ca 140 språk dagligen i Göteborg. Vilken tillgång till världen vi har – men när skall vi våga se det?
När det sker grova brott, bränder, olyckor och situationer som skapar kris måste de funktioner i samhället som skall lösa den akuta situationen sättas in. Kommunens ledning och Polisen samlas till krismöte angående skjutningarna i Göteborg. Polisen söker och får nationell förstärkning och antalet uniformerade poliser skall öka. Men skall vi lösa det verkliga problemet och nå målen om jämställt, icke diskriminerande och demokratiskt samhälle är det andra insatser som krävs.
Vi skulle spara miljarder kronor åt samhället, företag och enskilda om vi, likt England, Holland och stora delar USA, krävde att alla civilrättsligatvister innan de prövades i domstol först måste söka nå en lösning mellan parterna via medling.
Lyssnar och funderar och reflekterar. Det jag har känt i magen rent intuitivt känner jag är rätt. Det är kanske inte det jag först trodde – en ny Mangs eller Laserman – men det är absolut inte som en uppgörelse mellan organiserade företrädare för kriminella gäng som det allmänna tror …