Lyssnar och funderar och reflekterar. Det jag har känt i magen rent intuitivt känner jag är rätt. Det är kanske inte det jag först trodde – en ny Mangs eller Laserman – men det är absolut inte som en uppgörelse mellan organiserade företrädare för kriminella gäng som det allmänna tror …

I morgon kan ni läsa mer av det jag tycker … sen får jag komplettera. Det kommer inte hjälpa med strängare straff eller hårdare tag. Det krävs förståelse och omtanke samt inkludering … inte exkludering utifrån kulturella fördomar!

Vi måste inse att vi får det samhälle vi försvarar oss emot…. inse att vi får det samhälle vi försvarar oss emot … låter som en självuppfyllande profetissa. Om vi vill att graffitimålare skall vara kriminella, då blir de som målar graffiti kriminella, om vi vill att unga förortsgrabbar skall vara vålds-benägna, då blir de unga förortsgrabbarna vålds-benägna – särskilt om fokus läggs på det vi vill tro att vi ser istället för det vi borde lita på att vi verkligen ser; att problemet finns, att det består av människor, att bristen ligger i förståelsen och att vi glömmer att vi, alla tillsammans kan förändra.

Det är inte organiserade gäng som slåss emot varandra, det är fristående och löst sammansatta individer (väldigt unga individer) som utmanar inte bara det allmänna utan även det kriminellt-organiserade. Det finns ingen skillnad från det som var för 5 år sedan när Bandidos blev utmanade – inte av Hells Angels – utan av kids som struntade i strukturer och som inte gick att angripa eller förstå utifrån en struktur.

De unga är likt en kriminalitetens motsvarighet till Christer Gardell eller Erik Penser – dvs individer utanför strukturer och traditionella maktsfärer. Individer som gör allianser för just detta tillfället och vilkas planer för livet sträcker sig till kommande helg (kvartalsrapport i Gardell och Penser fallet) inte för att livet är så kort utan för att hoppet inte sträcker sig längre. Rädslan ligger inte i det man har eller riskerar att förlora – utmaningen ligger i det man kan vinna.