Det finns en mamma, pappa, bröder och systrar i blod eller uppväxt som sörjer. De sörjer en son, bror och vän som är död. Död för att han inte lyckades hålla balansen eller för att den balans som han byggd upp rasade därför någon tog bort den lilla fjäder som upprätthöll hans liv i balans. Jag vet inget om varför, jag vet inte vem, jag vet inte vad som gör att unga män är så oroliga att deras liv ska rasa att de är beredd att döda andra för att rädda vad de tror är viktigt. Ett vet jag dock att den förklaring som ges i media inte är nära någons sanning, att den bild som polisen förmedlar är inte heller den nära någon rimlig sanning.
Det är vår mina vänner och förkylningen är borta så även läkemedelsförgiftningen som slog ut mig i slutet av arbetsveckan. Men istället för att vandra i Delsjön satte jag mig i bilen och åkte ut till Svarte Mosse och Friskväderstorget. Det har varit skjutningar i vår stad men jag vägrar köpa rädslan
Jo, för precis som jag skrev i min debattartikel i GP den 10 september är inte problemet i en stadsdel ett problem för enbart för de som bor där utan det angår oss alla – du, jag och alla andra i Göteborg. Det är vår stad och det är vårt gemensamma ansvar att alla känner sig trygga.
Idag skall politiska ledare debattera för första gången i den nu startade valrörelsen. Det vi kommer se är väl inövad retorik, rabblande av skapad och tolkad statistik, olika former av allvarsam humor men på de andras bekostnad och en massa riktade frågor samt levererade tomma svar på dessa.
Retorik är kul och har alltid intresserat mig. Den retorik som används för att övertyga genom tal och i debatter har sina poänger men leder dock sällan frågan eller saken framåt. Partiledardebatten mellan Reinfeldt och Löfven är ett praktexempel på sådan retorik som stutsar iväg i ett tomt rum. De som man ville skulle lyssna har för länge sedan stängt av. Gå in och lyssna och försök strunta i vad du har för politiks ståndpunkt och fundera på om hur du skulle ställa dig om motsvarande ”debatteknik” användes om det rörde en fråga i din bostadsrättsförening, vägförening eller i skolmiljö.
Just nu är det inte människan bakom uniformen vi ser utan institutionen och makten att utöva våld vi ser. Så en annan dag får jag lyfta den polisen som verkligen försöker göra en skillnad. Men hade DN kunnat få tag på denna nyhet om inte samvetet hos den enskilda gnagt, det lär vi aldrig få veta men om det är någon som utnyttjat vår lagstadgade rätt till pressfrihet och meddelarskydd så heder åt hen.