Nelson Mandela skulle blivit 95 år idag – Vad har vi inte fattat?

den 18 juli, 2014

I natt vaknade jag och var kallsvettig. Det är knappast värmen som väcker mig nu när den tropiska hettan lagt sig. Det är alla känslor som föds ur det hat som skapar förödelse, lidande och som lemlästar och mördar barn, kvinnor och män inte bara fysiskt utan även själsligt som väcker mig och får mig att svettas.

För litet drygt ett halvt år sedan, den 6 december 2013, skrev jag en Facebook-status som var som följer:
”Det har stormat, är glashalt ute och jag har just hämtat tidningen ur handen på tidningsbudet. Han nynnade och var glad och när jag sa att det var strongt att vara ute i detta skitväder. “Det är viktigt att alla får sin tidning idag – alla vill kunna läsa om en fantastisk människa, Nelson Mandela och då är det extra viktigt att tidningen kommer i tid”
En mans livsgärning smittar av sig hela vägen till mitt och mina grannars frukostbord – det är solidaritet och gemenskap på riktigt.
Tack Nelson och tack du fantastiske tidningsutdelare.”

“Ingen föds till att hata någon annan på grund av dennes hudfärg, bakgrund eller religion. Och folk måste lära sig att hata, och om de kan lära sig att hata, kan de lära sig att älska. För kärlek kommer mer naturligt för människan än motsatsen.” Orden är just Nelson Mandelas och idag för 95 år sedan föddes denne man som kommit att symbolisera fredstanken och försoningen.

Just denna dag då vi borde fira fred, försoning och det vi delar och har gemensamt. Vi borde dela att vi är bröder och systrar, söner och döttrar, fäder och mödrar, att vi kan älska och har liv oavsett var vi bor. Just idag väljer Israel att göra en markoffensiv in i Gaza, just denna dag kabals det ut över världen att fyra små pojkar mördats av raketer från det land som påstår sig vara en demokrati, just idag kan vi läsa om 280 passagerare har dött då ett trafikflygplan skjutits ner över Ukraina.

Samtidigt vet vi att miljontals människor lider, är på flykt och utifrån sina förutsättningar tvingas till omänsklighet i Syrien, Irak, Afrikas nordöstra hörn, ja runt om på vår jord. Samtidigt möts ungdomar över gränser och förenas i vänskaplig kamp i Gothia Cup, Partille Cup, olika internationella satsningar och möten för att skapa och bygga framtid och gemenskap utan nationella gränser och tyngande historia.

I natt vaknade jag kallsvettig och tittade på min telefon, var det den som hade väckt mig? Där fanns en uppdatering från en av alla mina fantastiska förstagenerationssvenska vänner som löd ”Ett skott kan skada och döda en människa men ett helt magasin kan förstora en hel familj. Idag dog en släkting till mig. Han levde med sin fru och sina 2 barn som lider nu av sorgen med hela släkten.
Vila I frid morbror.”

Min vän bara 19 år, som är hemma på besök i Irak i de delar som de trodde var lugna, har sorg. Vi chattade min vän och jag genom natten. Jag skickade mina kondoleanser. Jag pratade om vad livet lärt mig om sorg. Men jag tog också upp att han tidigare i veckan hade poserat med att automatvapen i sin famn.

Jag skrev:
”Mina kondoleanser till dig och din familj!
Sen du la upp (”postade”) din profilbild har jag tänk extra mycket på dig. Jag ser fascinationen i att posera med vapen, men du är så mycket mer än en liten kille bakom ett automatvapen. För mig är du Prins av din stad och bärare av intelligens, klokskap och det gyllene hjärtat! Du är den unga mannen som vill väl.
Vapen och ammunition dödar men intelligens, kunskap – intelligenta hjärtan hjälper, helar och ger liv!

Mina tankar kommer att går till dig och din familj och jag önskar se dig åter snart i Sverige.

Ps. För dig själv, för din familj och för världen. Byt profilbild till något som visat den unge mannen som är bärare av intelligens, klokskap och det gyllene hjärtat! Ds”

Jag har många vänner som åker och besöker sina familjer i Kurdistan, Irak, Libanon med flera länder men jag har lika många vänner som inte kan åka och besöka sina familjer för de bor i Gaza, på Väst Banken, i Irak, Iran, Syrien, Somalia med flera oroshärdar. Jag har vänner som aldrig vågar åka hem därför att de har valt att vara ärliga gentemot sig själva och gentemot kärleken. Alla dessa vänner berikar mig mycket men de får mig att känna lika stor oro som när mina barn är borta över natt och inte hör av sig, uppdaterar Facebook eller Twittrar.

Vi fortsatte vår chattsamtal i natten min vän och jag. Han förklarade att de just nu inte kunde sova för alla är i sorg. Så i natten fortsätter vi vårt samtal.

”Min vän jag blir ledsen för er skull och det gör ont att höra om er sorg. Sorg är viktigt men också svårt. Man vet inte hur det drabbar en. I en familj och bland vänner är sorgen oftast lättare att bära men det kan också vara svårare.

Svårare för att man ser sina nära bryta ihop, svårare för att se de som alltid varit hjältar och klippor i ens liv blir små och hjälplöst förlamade av sorg. Det kan lätt bli så att man då (särskilt som ung man) tar rollen som stor och stark men man missar sin egen sorg. Och det är okej men man måste vara medveten om det!

Sorgen kommer förr eller senare, så lova mig att våga sörja nu eller när du kommer hem. Inse också att sorg ser olika ut. Någon lägger sig ner och reser sig inte upp på flera dagar, någon skriker ut sin sorg och saknad och låter tårarna rensa ut sorgen, någon börjar fixa och ordna för andra osv.
Barn är som alltid klokast de sörjer en stund och nästa stund leker de för att sen litet senare sörja igen. Det är som deras kroppar med automatik sörjer just så mycket de klarar av där och då.

Många män vågar inte visa sin sorg och döljer det i tankar på hämnd. Det är inte sorg utan desperationens uttryck av saknad, vanmakt och avsaknad av sorg. Hämnd skapar dock bara mer sorg än den försöker dölja.

Jag tänker på dig, på din familj och på allt fruktansvärt ni och många andra familjer upplever. Hör av dig när du är åter i Sverige. Gå in på SR.SE och lyssna på min vän Navid Modiris Sommar program om mellanförskap jag tror det kan beröra dig som det gjorde mig.

Med värme
Din vän Anders”

Inom loppet av vårt samtal byttes profilbilden ut och ersattes med en bild på en ung man som omfamnar en yngre broder eller var det kusin? Bland alla dessa barn, ungdomar och vuxna, som direkt eller indirekt via familj och närstående tvingas uppleva i verklighet sådant som du och jag bara ser på nyheterna och läser om i media, finns de som vi måste våga lyssna på litet extra. Dem måste vi stötta så att de inte får fler F i betygen än de har kapacitet till. Alla dessa medmänniskor måste vi ge den omvårdnad som personer i kris och sorg så väl behöver. Och när vi själva gör en insats – som att lyssna, samtala och bekräfta – helar vi oss själva.

I morgon vill jag läsa och höra om om Nelson Mandela, om Amos Oz, om Malala Yousafza och andra fredsförespråkare. “Det som räknas i livet är inte det faktum att vi har levt. Det är vår inverkan på andras liv som avgör betydelsen av det liv vi lever.” “Utbildning är det mäktigaste vapnet du kan använda dig av för att förändra världen.” Så låt oss bilda och utbilda oss själva. Och låt oss leva som Artur Ash sa “Börja där du är! Använd vad du har! Gör var du kan!”

Webbsida av MOLLBYRÅN