Diskussioner på sociala medier om privatiseringen av välfärden blir för mig litet komplicerade, å ena sidan har jag inte emot initiativ oavsett om de är privata eller offentliga, å andra sidan så kan samhället inte “ge bort de resurser och nyttor” utan att tillförsäkra sig full kompensation – och med full kompensation avser jag inte bara sådana som kan definieras i ekonomiska termer. Frågan om vinster är inte bara en definition i ett företags balansräkning utan kan också vägas i nyttan, flexibilitet samt förmågan att med strukturella förändringar eller i kriser samverka utan överdriven egennytta till förmån för den allmänna totala nyttan. Nu börjar det bli svårt och naiviteten har präglat privatiseringen av välfärden.

Om vi ska översätta det i någon form av liknelse om komplexitet så är det litet som när en stor organisation/koncern ska gå från ett gammalt analogt administrationssystem (pappersrapporter, statistik framtagen i enklare system etc) och sen direkt hoppa över till ett komplext datoriserat administrationssystem av senaste snitt. Om den som beställer detta system inte verkligen sett till att förstå helhet och detaljer samt inse alla funktioner som syns i det gamla systemet samt tar till sig alla de “bugfixar” (i form av individer i organisationen som löst uppkomna problem utan att de tagits in i de analoga rutinerna) osv. då blir det fel.

Den omläggningen/strukturförändringen till det nya systemet riskerar att bli ineffektivt och det kommer att kosta mer än vad man budgeterat för samt man kommer att få gör om alternativt lösa identifierade problem med nya kompletterande system – de sistnämnda ofta komplicerade, tungrodda och/eller kostsamma. De som säljer system, utbildning och implementering kommer att kunna tjäna pengar medans kunden samt användarna och beställarna inte kommer vara nöjda. Alla förutom de som sålt systemet eller har en önska om att kunna göra lika goda affärer kommer anse att leverantörerna tjänar “för mycket” pengar.

Så om vi nu lägger på dimensionen att beslutet fattas igenom majoritetsbeslut av kommittéer bestående av olika företrädare för olika intressen i och utanför koncernen (inklusive leverantörerna, de som har intressen i det gamla systemet osv) och där majoriteten förändras över tiden, där konfrontation är regel istället för pragmatism särskilt då gemensamma långsiktiga visioner knappt finns och om de finns så tolkas formuleringar olika.

Litet så har det blivit i den omstrukturering som vi sett i Sverige under de senaste 12-15 åren. Tag sen och lägg en våt filt över det hela som utgörs av EU:s regelverk samt internationella konjunkturer.

Det är fullt möjligt att lotsa sig igenom detta men det kräver f-n så mycket mer av de som fattar besluten på såväl lång som kort sikt och det kräver en inställning från leverantörerna som sätter kunden i centrum och kunden är du, jag och alla andra enskilt och tillsammans. Vad gäller skolan så har Skolvåren publicerat Fröken Anns sammanfattning av de olika partiernas svar på en intervju rörande skolfrågorna. Vi måste inse att det är den typen av bedömning vi alla måste göra av de olika partiernas ståndpunkter i för oss viktiga frågor. Vi vill inte ha representanter i riksdagen, lanstingen eller kommunerna oavsett parti som inte ens kan räkna … SD riksdagskvinna får 400 000 € till att bli 40 000 000 000 000 svenska kronor!!!!

God morgon världen … det är kanske därför vi nu står inför ett supervalår! Men det är inte en talangjakt utan allvar. Det är nämligen du och jag och alla andra röstberättigade som utser dessa individer som ska fatta besluten.