Många gånger kommer påstående att lärare och nuvarande skola inte vill att eleverna ska öva sina färdigheter. Det är värre än populärvetenskaplig historia när sådant här basuneras ut. Jag fattar inte?  Vem har någonsin sagt att övning av exempelvis läsning, som ju är en färdighet på samma sätt som mycket annat är, inte ska tränas? Var i de pedagogier som används i skolan har man sagt att nej till träning av färdigheter och att det inte behövs? Men träning av färdigheter som läsning är för att kunna ha tillgång till de verktyg som är en av förutsättningarna för kunskapande.

Vad jag tycker är så tragiskt är att vi var på väg dit, en skola som ville låta individen växa utifrån sin potential utifrån en helhetssyn, i Sverige. När man införde IUP:n så var det egentligen dit man ville. Men våra politiker hade ju inte varit med och tagit fram den reformen.

Det var därför Björklund och Baylan för ca 5-10 år sedan satt och debatterade skolan och ifrågasatte varför skolan inte fungerade så som den reformen avsåg att fungera. Ingen av dem insåg att man just genomfört en reform som skulle kunna erbjuda just det om man bara gjort två förändringar i regelverket samt tillfört medel för utbildning av de som skulle jobba med det samt låtit skolverket inrätta ett kunskapscentrum för hur jobba med det nya verktyget. Ändringarna som hade krävts var att IUP:n inte skulle vara en offentlig handling och att man skulle kunna uttala en värdering kring hur de individuella målen möts (dvs betygsätta elevens arbete, prestation och utveckling).

Självklart ska vi grunda det lärande som sker inom skolansram på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Och med IUP:n kunde varje skola ha sin pedagogiska inriktning eftersom det är ett transformativt process- och kommunikationsverktyg rätt använt. Men jag blir litet trött på att politiker, skolledning, föräldrar och pedagoger med det uttalandet (vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet) många gånger helt kör över den kompetens som finns hos er pedagoger och hos andra inom skolan. Elever i en grupp/klass är inte undersökningsgrupp och läraren är inte studieledare utan det är den grupp som utgör den lärande grupp som är! Läraren är inte ledare för utförande av expriment eller studier utan den som sitter inne med kunskap, erfarenhet och kompetens för hur skapa den lärande miljön som passar olika individer och gruppen. Det finns lärare som hittar vägar till lärande för såväl individ som grupp utan att kunna referera varesig till vetenskap eller andra beprövade erfarenheter – därför att de arbetar i nuet.

När ska vi våga ge pedagogerna och lärarkollegiet med skolledarna det verkliga pedagogiska ansvaret. Alla pedagoger som gått igenom lärarhögskolan ska ha fått med sig en palett med olika vetenskapligt grundade och beprövade erfarenheter och på en skola så har man mångas kunskaper under ledning av rektorn (den pedagogiska ledaren). Gruppen under ledarskapet har att när så behövs söka ytterligare kunskap – även pedagoger lever i det samhälle som insett behovet av livslångt lärande – och då måste vi har resurser för vidareutbildning som inte är ett skämt (budgeten för en lärares kompetensutbildning under ett läsår är ett rent skämt). Sen måste skolan ges möjlighet att utifrån sin kompetens och erfarenhet finna även andra vägar utan för den låda som snickrats (vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet) hur annars ska vi klara av de nya utmaningar vi möter i vårt evigt föränderliga samhälle?

Dags att säga bort med tassarna till alla politiker och tyckare och ge skolan och skolans personal makt över skolan och lärandet men då förutsätter det att det är pedagoger med pedagogisk erfarenhet som är pedagogiska ledare och inte byråkrater.

Ps (hur f-n var det möjligt att vi fick i en skola rektorer som inte har ens baskunskaper i pedagogik – en sak må vara om de bara administrerar och det pedagogiska ansvaret låg på någon annan inom skolan men så ser ju inte lagen ut) Ds