Någon skrev en fråga på facebook under en het debatt om det skulle vara så att man som lärare skulle vara litet som Florence Nightingale.

Så här svarade jag:
Ja om det med Florence Nightingale syftade på idealister, och med det menar vi människor som valt sitt yrke utifrån ett personligt engagemang i och för utbildning, så tycker jag att lärare ska vara just det. Men om du med Florence Nightingale omfamnar att man ska vara underbetald, tvingas uppfinna hjulet för att man ger sig ut på obruten mark samt inte tillerkännas status för den insats man gör – så är svaret nej.

Lönepolitiken i Sverige och då särskilt löneutvecklingen för offentliganställda är en stor fråga som man kan debattera. Ingenjörerna tycker nog, jämfört med vad motsvarande tjänar inom industrin i Tyskland att de är fruktansvärt underbetalda, (utan att kontrollera fakta kanske relativt mer än motsvarande jämförelse mellan en lärare i Sverige och en i Tyskland). Nu blir ju jämförelsen litet haltande eftersom priser, avgifter och skatter är olika från ett land till ett annat.

Sen är frågan om hur undervisar lärare med bottenbetyg ?

Jag har tidigare sagt att när någon påstår att de som kommit in på lärarhögskolan har lägre resultat än slumpen då är det något i mätningen som är fel. Och eftersom siffran valsat runt först från politikerhåll, socialamedier och sen gammelmedia så ställer jag mig än mer tvekande. Eller nej jag lägger inte så mycket vikt vid den siffran. Vad jag däremot bryr mig om är varför media och politiker inte lyft att det skapas lärare inom NO ämnena på annat sätt än via lärarhögsolan. Och varför har man inte journalistiskt ställt ansvariga politiker emot väggen för att vi har en NO lärarbrist nu och garanterat under de kommande 5-10 åren. Den bristen kommer ju inte som en överraskning.

Jag har (som förälder) mött lärare som kommit direkt från lärarutbildningen och de har varit mycket duktiga lärare. Jag har stött på en gymnasielärare i svenska som jag dock ställde mig litet tveksam inför efter att jag läste en uppgiftsinstruktion till eleverna med 3-5 grammatiska fel och med fem skriv- eller stavfel på en sida. En sak kunde han dock och det var att engagera klassen för skrivande. Nu är jag dock inte beredd att utifrån ett papper döma eller fördöma varken då eller nu.

Men jag har också mött lärare som varit av den gamla stammen och de har säkert varit kunniga i sitt ämne (i vart fall upp till senast eller i vissa fall sist de tog till sig kunskapen). Vissa av dessa lärare var dock enligt mitt förmenande helt utan “rapport” (för att använda ett engelskt uttryck som jag gärna skulle vilja ha ett bra svenskt ord för) i förhållande till eleverna. Vissa hade inte ens kvar en gnutta av sokratiskt förhållningssätt. Skall jag vara ärlig så var det nog bara katedern som de hade kvar och att de så fort det ställdes en fråga svarade att de var adjunkter med över 30 års erfarenhet så frågor emotsågs inte. Jag vet inte om han utgick ifrån att alla frågor innebar ifrågasättande.

Så vad är en lärare och pedagog?

Självklart är det en utbildad och bildad person men lärande och kunskapande uppstår i mellanmänsklig relation och dialog. Bäst blir det när det sker på det plan, med den metodik och pedagogik som lämpar sig bäst för individen. Och allt skall ske i sammansatta grupper med individer från olika bakgrunder, med olika “ingångsvärden”, olika temperament, olika inlärningsstilar och multipla intelligenser.

Jag till skillnad från många andra är inte beredd att varken döma eller fördöma innan alla har fått en chans när det gäller även de som tagit sig in för att läsa till lärare. Om vårt utbildningssystem släpper igenom dåliga lärare så får vi skylla på lärarutbildningen och på de praktikhandledare som inte sagt till att denna student inte skall bli lärare. Men även här har vi ett problem med hur medel och uppdraget lagts ut. För högskolor och universitet får pengar efter hur bra de är på att utexaminera studenter och då finns en stor risk att man inte vill kugga de studenter man fått.

Sen själva frågan om status. Florence Nightingale hade ju litet hjältinnestatus och gloria minst. Men vi har politiker, ministrar, fackliga företrädare och allmänna tyckare som uttalar sig på ett sådant sätt att det lätt kan uppfattas att alla lärarstudenter, lärare och pedagoger är dåliga eller att det är deras fel att skolan är i sådan “kris”. Hade samhället och de olika företrädarna för partier, intresseorganisationer mfl. uttalat sig på samma sätt om ingenjörer så hade vi nog haft få sökande till den utbildningen också och de som var ingenjörer hade avstått ifrån att frivilligt uppge vad de jobbade med.

Så nej, kanske det inte är så lätt att man kan säga att skolan är den enas eller andras fel. Men vi kan ändra skolan precis så som skedde i Nossebro till exempel om våra politiker skulle våga erkänna att de gemensamt har misslyckats, om lärarhögskolorna kunde säga de kunde ha gjort bättre (de är ju akademin och de gör sällan pudlar särskilt inte de professorer som sitter på livstid) samt fackförbunden likaså erkänner sitt ansvar. Sen gör om skolinspektionen till ett resursorgan, besluta att vinst i skolverksamheten enligt vanlig bolagsrättsligt tänk inte får förekomma (det finns utrymme för särkillda bolagsformer som skulle kunna passa skolan) men främst lyssna på de som är i ett med tiden och då skall vi lyssna på ungdomar, de under 30 år samt de som har vetenskapat nämligen forskare men inte de som kommer ifrån ett gammalt linjärt tänkt utan de som har i vart fall förstått en liten del av den multimodalitet som är här och nu. Se gärna Alexander Bards TedX talk (www.youtube.com/watch?v=-bZhJFBNvDw) så kanske ni förstår vilken typ av insikter jag avser.

Därtill måste vi inse att lärande är att bygga människor, människor utifrån människovärden. Men jag låter Logan Laplante säga det i stället så titta på hans TedX talk http://www.youtube.com/watch?v=h11u3vtcpaY

Ett är jag dock säker på vi kan aldrig skylla på eleverna.