De är bland de svåraste “tårtbitarna” i helheten.  När “maktlösheten” blir stor och känslan av att inte bli lyssnad på och respekterad – då uppstår såväl SD och tårtande individer. Som jag ser det är de varandras skuggfenomen. Men de är också resultatet av samhällsbyggandets misslyckande. SD och den tårtande kvinnan blir som barnen som inte får uppmärksamhet, förståelse och blir lyssnat på av sina föräldrar – den tid de inte fått (och som det behövde få) tar det genom agerande (SD), utåtagerande (tårtande kvinnan) eller genom tystnad samt ohälsa (ökande sjukskrivningstal, de i utanförskapet vandrande passiva).

När individer upplever sig behandlade som en i en “grupp” vars stämma inte blir hörd är de beredda ställa sig bakom åsikter som inte är i samklang med värdegrunden som ex vis framgår av regeringsformen 1 kap 1 och 2:a §§. Vi alla, men främst de med faktisk och direkt tillgång till makt;
faktisk och direkt –politisk-, organisatorisk- eller ekonomiskmakt 

genom konsten – skribenter, författare, poeter, rappare, ja konstnärer av alla de slag etc

Vi har alla ett större ansvar i att innanförskapa de som är i utanförskap, stigmatisering och marginalisering.
och det är då begrepp som solidaritet, mänskliga fri och rättigheter, hållbara beslut i samklang med och respekt för såväl individen, det gemensamma (samhället) och det långsiktigt hållbara (miljön och det vi lämnar över till framtiden).