Om man inför en reform som har alla parametrar för att det som faktiskt uppstått ska uppstå då ska man också ta ansvar. Ansvar för att man fattat fel beslut, ansvar för att ställa tillrätta samt ansvar för att fatta nya och bättre beslut. Detta ansvar vilar på samtliga riksdagspartier.Skolfesten som ett extremt men dock skolexempel på vad som händer när man tar ett systems förutsättningar och stoppar in i ett annat system. Vi var några som sa friskola visst men inte i klassisk marknadsform. Varför? Jo för just det som hänt var förutsägbart!

Friskolorna i sig kan inte skyllas för aktiv segregation och intolerans men det faktum att man kan välja fritt skapar utmaningar som var uppenbara (det hade räckt att se på de friskolor som fanns och hur de hanterade intag med mera Samskolan i Göteborg, Franska i Stockholm etc). Men istället för att ta tag i dessa utmaningar kom man att blunda för dem. Ministrar sjöng mångfaldens lov men istället för att använda det regelverk som fanns rörande aktiebolag som inte enbart har vinst som syfte väljer man att lyssna lobbyister för marknaden. Hur många lobbyister, ministrar och riksdagsledamöter har inte själva placerat sina barn i friskolor utifrån ett medvetet eller omedvetet vi och dom tänk?

Kultur reproducerar sig precis som liv och om förutsättningarna finns så uppstår det igen. Det räcker inte att släcka lågan elden ligger och pyr under ytan och så snart förutsättningar uppstår igen om ingen är där för att stoppa branden (i detta fall segregation, intolerans – ja ren rasism, diskriminering med mera).

Efter Skolvåren afkmalmö skrev jag ett inlägg som tog avstamp i hederskultur, men vad jag ville påvisa var att vi har en kultur som ibland kallas Svensk och ibland görs om till någon form av kultur baserat på bildning, inkomst och så vidare (klass kallar vissa det). I denna kultur har vi skapat ett vi och dom tänk som bygger på samma dynamik som hederskulturers men vi begår inte fysiskt våld (det gör dock barnen på skolgårdarna). Kulturen som segregerar blir uppenbar oavsett om du som i Uppdrag granskning talar om friskolor i ”finare” kommuner eller stadsdelar eller om särskoleintegration, skolgång åt ensamkommande flyktingbarn, eller om man pratar om skolresor som föräldrar måste bidra till etc. SD:s politik, samt vissa företrädare för andra partiers åsikter, är effekten av den segregerande kulturen som de vill kalla Svenskhet. Enligt mitt förmenande är det just det motsatta läs Regeringsformen 1 kap 2 §.

För de som lyssnat till vad exempelvis UTOPI ungdomarna säger så är det att när ska vi få politiker som ställer sig upp och säger nej det här blev helt fel nu måste vi sätta oss tillsammans och göra rätt. Eller som när Anton Abele i sitt sommarprat tar upp det absurda att politik tycks vara att om motståndarna tycker ett så måste vi tycka tvärtemot. Men det är litet som i skolans värld, det finns ingen acceptans för att göra fel eller tänka fel. Kunskapande ligger bortom läxförhör och prov. När skall den politiska lärdomen få finnas bortom felbeslut och slutsatser av dessa? Detta förutsätter dock att det finns insikt om det som är fel innan man går vidare.