Vad händer med välfärdsstaten när visioner och värderingar grumlas av ogenomtänkta tankar och reformer? Vad händer när uppdraget att verka för en enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd inte längre är mål för den statliga och kommunala verksamheten?

Det är samhällets uppgift att trygga invånarens rätt till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet. En konsekvens av detta är att det därigenom uppstår ett fungerande näringsliv inte tvärt om. När samhället sviker grunden för samhällskontraktet genom att sälja ut de gemensamma tillgångarna som byggds upp gemensamt under de senaste 100 åren, genom att överföra våra – dina och mina – skattepengar till enskilda bolagsaktörer under falsk åberopande av fri företagsamhet, genom att stifta lagar om upphandling vilka sätter penningen i fokus istället för det som är de verkliga värdena då börjar till och med ”näringslivet” ta samhällsansvar.

I dagens DN intervjuas finansmarknadsminister Peter Norman (M) och påstår att det är en nationell och global trend att näringslivet tar sitt ansvar. Det är inte en trend utan en direkt konsekvens av nedmonteringen av välfärdssamhället. Välfärdssamhället som är en förutsättning för det etablerade och seriösa näringslivet. Om välfärden upphör försvinner företagen från Sverige och i avsaknad av alternativ blir det inte människan som är fokus för verksamheten utan endast värden som går att omvandla i pengar. Man behöver inte vara beläst för att inse faran … ”There is thy gold, worse poison to men’s souls, Doing more murders in this loathsome world, Than these poor compounds that thou mayst not sell.”

När regering och riksdag inte tar ansvar för välfärden uppstår egenansvar hos dem som berörs. Det kan vara Pantrarna ochMegafonen som väljer att organisera, arrangera och engagera sig i förorten och dess invånare likväl som det kan vara näringslivet som likt Sparbankernas Unga jobb.

Så om nu alla inser att ”detta håller inte längre” och att vi måste alla göra en insats för det vi kallar samhället var finns det övergripande ledarskapet? Vilket parti ställer sig frågan, utan att först förblinda sig i ljuset av sin egen ideologi, varför? Varför har vi ett samhälle, varför har vi skola, varför har vi rättsvårdande myndigheter, varför har vi sjuk- och hälsovård och så vidare. Det är när vi i samtalet och inte debatten börjar fråga oss varför som vi kan söka svar på hur och med vilka medel.