Jag oroar mig över att etablerade partier med tradition från tiden före andra världskriget inte kan se och inse på vad sätt de skapat den situation som vi ser i EU-valet. Sen oroar jag mig över att etablerade partier inte inser att såväl miljöpartiet som Fi och även Piratpartiet och SD blir till därför att frågor av betydelse för väljare inte prioriteras, diskuteras eller hanteras.

De grundläggande ideologier som etablerade partier bygger sina partiprogram utifrån vad som hittades på (tänktes ut) från sent 1700-tal till tidigt 1900 tal. Sen dess har vi sett en extrem utveckling vad gäller tillgång till information, kunskap mm. Där vi är idag i samhällsutvecklingen är långt ifrån de basala förutsättningar som såväl samhällsordning som ideologier tog avstamp ifrån. Vi måste tänka nytt. Men innan dess kanske frågan om varför bör besvaras, Varför har vi samhället? Varför har vi demokrati?

Partipolitiken som den målas upp är någon slags påhittad höger/vänster- skala som egentligen är ointressant. Demokratin och de revolutioner som lett till dess införande oavsett om det skett med våld eller revolutionära reformer har bland  annat haft som mål att utjämna klyftorna i samhället och nedmontera frälsestånd och privilegier. Så som demokratin (så som vi känner den idag) har kommit att utvecklas används strukturen för att öka klyftorna och koncentrera makt och ägande.

Det blir smått komiskt när man i en höger/vänsterskala absolut vill pressa in MP och Fi till höger eller vänster om exvis S. Dessa partier har tagit två av de viktigaste frågorna för framtiden som skär tvärs igenom politiken och lyft dem till bärare av sin ideologi. Till skillnad från våra traditionella partier som hämtar sina ideologier från filosofier tänkta på 1700 och 1800 talet.

Det Fi gör är att genomgripande påvisa att mänskligarättigheter inte tas med vid beslut rörande en mängd frågor. Tyvärr är det inte riktigt så att slutsatserna utifrån analysen kring samhället och strukturerna finns där. Fi är tydlig med sina slutsatser. Det är litet som Carl Bildt skriver i sitt förord 2013 till Gudrun Schymans bok “100 brev som inte?!?”:

” … Hon vill att vi alla ska se varandra i ögonen och börja prata politik.

I dagens alltmer uppkopplade värld kanske vi inte alltid tittar varandra just i ögonen när vi pratar politik. Men jag delar hennes uppmaning om värderingar och visioner.

Det är nog det som jag uppskattar mest med Gudrun. I alla de debatter vi har haft – och det har ju blivit ett antal vid det här laget – har hon varit tydlig i vilka värderingar som driver henne. Hon har skickligt målat en klar bild av vart hon vill. Politiken ska nå resultat. Det finns en mening och ett mål med det vi håller på med.

Jag tror inte att jag någon gång har träffat en svensk politiker som drivs av illvilja. Vi vill alla förbättra samhället till gagn för människan, även om vi uppenbarligen ofta har gravt olika syn på vad som är bästa vägen dit.

Ändå handlar den politiska debatten ofta om de små detaljerna och de enskilda procentsatserna. Medborgarna lämnas o ovetande om hur vi politiker vill se framtidens samhälle och vilka värderingar som stakar ut den övergripande vägen dit.

Ytterst handlar det om kommunikation. Gudrun har alltid varit en föregångare op området. Hon blev partiledare vide en tid då Berlinmurens fall hade satt vänster till vänster om socialdemokratin i historisk bankrutt. Ändå förde hon partiet till dess starkaste valresultat någonsin. Det återstår att se hur långt hon lyckas lyfta den svenska feminismen. … ”

Fi har med Gudrun tagit ett mandat till EU parlamentet. Det är uppenbart redan i valvakan att frågan om mänskliga rättigheter, varav genusobalansen – feminism – är en del, tog plats bland alla partiers företrädare utifrån ett positivt perspektiv med undantag för SD. Det är uppenbart att frågan numera har ett fokus på ett helt annat sätt än tidigare. Miljöpartiet de grönas intåg i riksdagen är ett exempel på samma form av effekt i avsaknad av att övriga partier inte förhållit sig till det som vi faktiskt har stadgat i vår grundlag Regeringsformen 1 kap 2 §.

“2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.”

“Hållbar utveckling” togs inte på allavar ej heller god miljö för nuvarande och kommande generationer. De etablerade partierna ägnade sig åt läpparnas bekännelse och resultatet blev MP.

“Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person” togs inte på allvar av de etablerade partierna som ånyo ägnat sig åt läpparnas bekännelse och resultatet blev Fi.

Det blir litet som när kommuner som default tar upp barnperspektivet i alla frågor och utan att tänka, som i Borlänge,och kryssar för att det inte påverkar barn och ungdomar när man skär ner på musikskolans verksamhet.

Jag tycker att de partier som kan föra sin historia till före andra världskriget eller som KD utifrån ett verkligt gammalt tänk, bör beakta att såväl MP, Fi som SD och det tidigare PP är en direkt effekt av att de missat att hantera och agera i för samhället fundamentala frågor. Så fundamentala frågor att de själva aktivt bidragit till att de omnämns redan i 2:a paragrafen i grundlagen.