Igår blev det en kort betraktelse kring det faktum att vi alla har våra utmaningar i livet, vissa större och tyngre än andra. Det finns så mycket i livet som man kan vara tacksam för. Själv är jag tacksam för alla de människor som jag möter, alla de som har en annan bakgrund, andra perspektiv och som kommer från andra sammanhang. Jag har vänner i snart sagt stadens alla förorter och det berikar mig och det gör mig mindre rädd. Jag vet att vi kommer att kunna förändra och ändra vårt samhälle till det bättre. Införandet av demokrati hade inte för avsikt att öka klyftorna i samhället utan att minska dem.

Ni som följt vad jag skriver vet att jag försöker förstå det som gått snett i vårt samhälle, och jo det är mycket som har gått snett. Det var inte sämre eller bättre förr men ett är säkert det kan bli bättre. Vi är i en förändringstid och vi måste omskapa den maktordning som uppenbarligen inte fungerar. När vi har en regering som inte tar ansvar för sina beslut, ”eftersom det inte var ett beslut”, då är det fel på maktordningen. Det kompliceras av att det inte fanns något regeringsbeslut, i det här fallet, sa Reinfeldt. Så ska vi förstå det som så att om en styrelse i ett bolag inte fattar ett ”beslut” men någon köper ett dotterbolag och som ingen utkräver ansvar för när man får reda på det så finns inget ansvar? Kan regeringen kodifiera det så kan vi införa verkligt kaos i Sverige eller är det detta som är frihet.

Så varför blir det så här? Jo, det handlar om en maktordning baserad på 1000 tals år av män och mäns makt över andra män, kvinnor och barn, mäns makt över tillgångar etc. Samtidigt handlar mycket av de symtom som vi ser på gatan om unga män som inte ser att det skapats en plats i vårt samhälle för dem. Unga men som fått olika kors att bära av oss på samma sätt som män gett kvinnor kors att bära. Unga män av idag vet bara det som de matas med av oss att de är en del av samhällets struktur – dvs du, jag och alla andra – där de är i ett utanförskap.

Så i morse damp det här lilla youtube klippet upp ner i min mailbox. Det finns män och så finns det män! Vi måste hjälpas åt att lyfta våra kors så att vi vågar stå rakryggade och säga ifrån. Men inte bara säga ifrån utan sträcka ut en hjälpande hand längs andras lidandes stigar.

De som har förmånen att hamna i ett sammanhang – i innanförskap och med en given identitet – kan kanske ta emot ett ryck upp dig, bli din egen lyckas smed osv. Men alla är inte i det sammanhanget och vad säger att jag vill ha den identitet andra ger mig. Just nu är den tillexempel en grupp (en allt för stor grupp) unga män/pojkar som ägnar sig åt att skjuta med vapen på varandra i tillexempel Biskopsgården. De tillhör olika gäng men det är inte först och främst kriminella gäng utan gäng som för 5 år sedan eller kortare tid än så var vänner. Men så hände något och vi – samhället dvs du, jag och alla andra – inte såg och tog tag i och vi var framför allt inte där och stöttade, lade tillrätta och rätade ut frågetecknen. Men de som var där var äldre pojkar och män i utanförskap – ett utanförskap så stort att de valt att skapa något eget – den kriminella strukturen. Vi genom vår frånvaro, genom att vi blundar och inte lägger oss i föser dessa unga barn in i utanförskapets struktur av kriminalitet. Ingen väljer frivilligt att bli kriminell men som Fredrik Bergkvist skrev på Facebook “När livssituationen är svårare än att leva med att man är tjuv, då stjäl man!”

Eller är det samma frihets som när regeringen inte tar ansvar för icke fattade beslut?

Vi måste inse att vi alla har våra kors som vi släpar runt på, men vad är det som gör att vi skapar kors åt andra, vad är det som gör att män med våld skapar kors åt kvinnor och barn? Lyssnar vi på Gudrun Schyman så är det den maktordning vi har som gör att mäns makt blir till kors för andra att bära eller så används korsen och dess bärare som gångbroar. En maktordning med främst vita män i toppen som inte bara är en förtryckande struktur för kvinnor utan i lika stor grad förtrycker bögar, muslimer, romer, osv. Ni vet de som lätt definieras som ”dom där andra”.

Som ni vet brukar jag vilja förstå, så det citat som många av oss förknippar med Gudrun Schyman är att ”alla män är talibaner” ger mig inget om jag inte läst sammanhanget. Så här är hela talet. Det är från 2002 och det USA kan bytas ut mot Ryssland, talibaner kan bytas ut mot muslimska brödraskapet eller tea party rörelsen men motsättningarna finns där allt jämt. Eller som i slutet av Nour El Reifai av sitt kåseri när hon berättar om att en annan svensk på planet från Dubai frågar henne om hon inte tycker att det är skönt att åka hem till Sverige nu när hon ser hur andra kvinnor har det och därför inser hur hon kunnat ha det. Så hon, enligt honom, borde känna enorm tacksamhet som bor i ett land som Sverige. Nour El Raifai svara ”Jo jag är enormt tacksam över att jag får bo i Sverige och du du måste också känna tacksamhet över att det finns sådana tjejer som jag som klagar ibland för annars hade ju Sverige sett exakt lika dant ut som Dubai.”

Det är ju inte så att Sverige var först med kvinnlig myndighetsålder, rösträtt, arvsrätt och så vidare. Och vi kan inte heller skryta med jämlika styrelsesammansättningar. Visst är det så att vi har många kvinnor i vår nuvarande regering men vi har fortfarande obalanserade vallistor till kommun, landsting och riksdagsvalen. Men inget av detta spelar någon egentlig roll om vi inte i grunden förändrar den maktordning som bygger på en manlig tradition och åstadkommer en ordning där alla ges en röst och att styrkan i varje röst görs beroende av den direkta kopplingen till sakfrågan. ”Det kompliceras av att det inte fanns något regeringsbeslut, i det här fallet”, säger Reinfeldt. Det är vad vi kallar ”old boys network” och det mina vänner är samma patriarkala maktstruktur som formar även kriminella gäng.

Så nästa gång du uttalar dig om andra se till att du i vart fall har pratat med den du ger röst åt. Nästa gång du möter ett problem erkänn ditt eget ansvar.