“Under åtta år har vi nu i stor frustration levt med en utbildningspolitik som präglats av okunnighet, kunskapsförakt, sanningsfriserande och avsaknad av all vilja att lyssna på andra än sig själva.”

Artikelförfattarna är Anders Flodström, fd universitetskansler och Lena Adamsson, f d huvudsekreterar i Högskolverket och de skriver i Svd. Det är en kritik lika svidande som Pisa rapporten. Skillnaden är att kritiserar direkt den rådande politiken och maktutövningen. Båda avgick efter att ha försökt föra en strid mot okunnighet, politiskt röstfiske och fullständig brist på utvecklingsförmåga i högskolesektorn. Men det är inte bara högskolan som styrts okunnigt och med röstfiske som mål det här är exakt det som också pågår i grund- och gymnasieskola.

Alla som tänker rösta i årets val borde reflektera över vad artikelförfattarna skriver. Särskilt de av Er som funderar på att ge Björklund och Folkpartiet förtroende under som ansvariga för svenskt utbildningsväsende bör läsa och tänka om. Och har ni inte orkat lyssna på mina argument där jag i över 10 års tid har ifrågasatt Jan Björklunds regim (hela vägen från skolborgarråd till den post han har idag).

Skälet till min kritik har inte varit att han lyft skolfrågan utan det har varit att hans politik (om tyckande utan kunskap och i avsaknad av vision kan anses vara politik … jag kallar det vanstyre) byggt på inkompetens med populism och valfiske som ledord enligt mitt förmenande. Björklund engagerade sig i politiken tidigt men då som nu ägnade han sig åt populism. Då var det att vara emot läxor, betyg etc för att vinna supportrar inför valet till elevkåren på Marks gymnasium och under militärtjänsten så satt han i förtroenderådet och då gällde det att ställa in sig för att kunna få gå vidare som stambefäl. Redan som värnplikt var regler viktigare än eget tänk och vetande.

Det som gör mig bestört är att jag under middagar, möten, kafferaster med mera har jag hamnat i konflikt med tidigare vänner som likt valmanskåren i stor lät sig förblindas av förenklade problembeskrivningar, ogrundade förslag samt maktmissbruk och rena lögner (P1 hade en hel programserie om detta för 3 eller är det 4 år sedan?). Den som på okunskap och ogrundat “vetande” (tyckande i avsaknad av och utan förankring i forskning och vetenskap) bygger strategier för att nå framgång kommer förr eller senare att börja försöka utöva kontroll över sin omgivning. Det gör man för att försäkra sig om de egna strategiernas suveränitet.

Det skrämmande är att politiker med enkel anklagande retorik kan vinna röster. Där är det inte så stor skillnad i den retoriska mekanismen som fp och m har använt sig av i vissa hjärtefrågor (nu senast dataspel och ordning och reda utredningar) och den som SD använder i sina. Ingen djup förståelse, ingen insikt och ingen dialog och vilja att finna lösningar på de verkliga utmaningarna. Det är kanske en renässans för stadsanställda med integritet som måste till. Fler som likt Dan Eliasson vågar ifrågasätta politikernas tokiga uttalanden oavsett vilken partibetäckning de har.

Den retorik som exempelvis används av Tomas Tobé kring kontroll av dataspelande vilket primärt är även det rent röstfiske och har inget med grundproblemet att göra. vad med det som Oscar Semb försöker lyfta i sitt initierade blogginlägg Må bra unge!

Jag hade gärna sett representanter från såväl folkpartiet, moderat, centerpartist, socialdemokrat, vänsterpartist eller miljöpartist som verkligen vågade visionera om skolan men som samtidigt ödmjukt lämnade utrymme för pedagoger och skolledare att göra jobbet i fred. För mig gick det för långt med förenklad skolretorik redan för 10 år sedan men nu måste alla oavsett politiks hemvist säga att det räcker nu!
Vi måste börja nu, oavsett partifärg eller utgång i valet.