Carolina Falkholt är konstnär som jobbar konceptuellt och lyfter på en av alla normens förutfattade meningar. Hon lyfter en av de förtryck som iscensätts på våra skolor varje dag utifrån den könsmaktsordning som råder i vårt samhälle hur gärna vi än önskar att så inte var fallet. I sin senaste utställning ”min jävla fitta” har Carolina återtagit det kvinnliga könet genom sin konst. Hon har även på skolor i såväl Halmstad som Nyköping konceptuellt arbetat med ord och uttryck som förtrycker och omvandlat dem till något vackert och något samtala om utifrån ett starkt och positivt perspektiv. Genom regeringens kulturpolitiska projekt Skapande skola har Carolinas högstadieskola Bengtsgården i Bengtsfors sökt och beviljats pengar för att möjliggöra elevernas rätt till kultur. Skapande skola är tänkt att stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet. Målet är att eleverna ska få tillgång till kulturens alla uttrycksformer och att deras möjligheter till eget skapande ökar. Carolina har under en och en halv dag jobbat med eleverna på högstadiet, konceptuellt arbetat med mål att gemensamt under andra dagens sista hälft göra klart bokstäverna till den tänkta väggmosaiken. De workshops och samtal som varit fram till dess att Carolina avvisades har tagit avstamp utifrån Carolinas kritstrecksrandiga kavaj med texten ”Min jävla fitta” tryckt i kralligt cerise på ryggen som samtalsöppnare.

Men inför själva väggmosaiken avvisar rektor Carolina från skolan åberopande skollagens regler – ett beslut och en grund som jag inte finner stöd i skollagen för. Skolverket ser inte heller, på direkt fråga, att det finns grund för agerandet i skollagen men avvisning från skola regleras på andra sätt. Då skolan inte är en allmän plats får rektor därför avvisa personer som inte hör till skolan eller som stör på något sätt. Frågan är ofta uppe när det gäller exempelvis oinbjudna politiska parter/föreningar som stör ordningen. Sen är det ju alltid en gränsdragningsfråga men om inga elever blev störda av konstnären (bara rektorn) och hon var inbjuden så är det tveksamt om rektorn kan avvisa henne på grund av hennes klädsel. Det borde finns andra smartare sätt att hantera situationen på som varje pedagog med erfarenhet kan förstå, t.ex som att diskutera det inträffade med eleverna och etiska dilemman mm.

Att det stått en staty föreställande en naken man i staden i 100 år är det ingen som bryr sig om. Men en kritstrecksrandig kavaj med texten ”Min jävla fitta” tryckt i kralligt cerise på ryggen kan inte en rektor tåla trots att det är hela grunden för det pedagogiska samtal med eleverna som Carolina Falkholt för under hela första dagen och förmiddagen den andra dagen. Det samtal som ska utgöra utgångspunkten för det konceptuella konstverk som bokstäverna till väggmosaiken  med “förtryck” – det förtryck som tjejer och killar möter varje dag i skolan – har som tema. Rektorn Camilla Adler lyckas, genom att stänga av och avvisa Carolina Falkholt, påvisar vuxenvärldens generationsförtryck och existensen av den könsmaktsordning som är själva föremålet för Carolinas Workshop och konstnärskap. Samma rektor och skola som på sin hemsida under rubriken ”Jippodag” har en bild på hur ”Tjejer med ögonbindel fick leta säkerhetsnålar fastsatta på killarnas kläder” men som inte vågar tro att eleverna klarar av att samtala om nedsättande klotter, könsord, förtryck samt vilken maktordning vi har i skolan. Det hon lyckas med är att uppvisa klassiska misstag baserat på okunnighet samt hur det går när vuxna, utan att ha kontexten klar för sig, klampar in i ett pågående arbete. Det spelar ingen roll om man målar över den vägg som Carolina Falkholt och eleverna skulle gör en konceptuell väggmosaik över “förtryck” – den väggen målad, mosaiksatt eller ej kommer alltid stå just för det förtryck som verket avsåg att belysa.

Verkligheten överträffar alltid konsten tyvärr.