Jag blir bekymrad när jag läser bloggen ”En Skola åt helvete” del 5 av Johan Kant. Bloggserien innehåller så många invektiv och adjektiv att jag undrar kan känslosamheten förleda sakligheten och hindra dialog. Varför väljer Johan Kant som rektor att när han refererar till dem han inte gillar inom PIE (Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget, dvs professorer mfl) att formulera sig som följer ”Det kryllar av företrädare av PIE i anslutning till lärarutbildningen och det ideal som råder på lärarutbildningen är det ideal som PIE står för: Betyg är dåligt, följa upp resultat är skit, läxor och prov är fel och kunskapskontroller är bajs.”

Varför använda ett språkbruk och en aggressivitet gentemot andra som har ett annat perspektiv och en annan åsikt som är konfliktskapande? Jag är den första att hålla med om att det behövs dynamik och tydlighet utifrån olik perspektiv och åsikter men om det blir till kletiga (ref. till hans val av fekalie i sin benämning) och förklemande ordval så blir det som lovvärt var bara dunkelt och barnsligt.

Det är bra att du Johan gör en betraktelse utifrån ditt perspektiv och jag är glad över alla referenser till artiklar, utredningar mm som finns i din blogg. Att du är arg det är uppenbart, att du vill ändra det kan jag också förstå – det vill nog faktiskt alla och att vi kan göra bättre det är uppenbart men vad vi missar är faktiskt utvecklingshastigheten. Det är litet som med skolan som med biblioteken – utvecklingen går snabbt. Det är inte bara skolan, pedagogiken, läromedel, samhället som ändras, eleverna förmågor, förståelse och kunnighet ändras och spridningen i åldersgrupperna blir större.

Den skola som vi måste ha måste vara en skola för alla elever. Om vi väljer en skola som baserar sig på en mall utifrån en norm för hur elever är och hur kunskap lärs ut så kommer vi fortsätta vara långt efter jämfört med andra länder som vågar låta skolan vara en del av utvecklingen.

Det är visserligen en blogg i Johan Kants namn men som den länkas på Lärarnas Riksförbunds Facebooksida funderar jag på om den ger uttryck för även deras syn på skolans värld?

Den tsunamin av ord som möter läsaren av bloggen tvingar även den mest nyfikne att värja sig. Jag ställer mig litet undrande hur vi hade ställt oss till inläggen om det vore ord som kom ifrån en elevs mun eller penna?