Intresse för BMX och straight edge leder vägen till Chalmers och görande med och för andra tillsammans.

Jag pratar med Bahadır Güngür om hur den uppkopplade människan ges frihet att finna sig själv på ett helt annat sätt idag en tidigare, hur vuxenvärlden genom lyssnande och dialog skulle kunna påverka och påverkas så mycket mer istället för kategoriskt fördömande av beteende. 

Generationerna äldre än Bahadır Güngür, kan inte överblicka vad en uppväxt i en multimodalt tillvaro tar vägen med tänkande, kunskapsbyggande och kultur. De, generationen efter Bahadır, som vuxit upp med informationssamhällets alla möjligheter och som tränat, lärt och byggt kunskaper och erfarenheter, förmågor och tankemönster samt sett potential i görande individuellt och tillsammans har en annans syn på världen än tidigare generationer. Vi, dvs de som är äldre kan möjligen se resultatet av unga i aktion när de omvandlar sitt förhållningssätt kryddat med sin passion och sina värderingar genom görande. Då är inget omöjligt.

Vi tillsammans måste också inse att avståndet ökar mellan de som har tillgång till de fantastiska möjligheter som ligger i det globaliserade informationssamhället och de som blir kvar i en linjär, analog och uppdelad struktur och förhållningsätt. Det är här våra utmaningar ligger;
– Hur skall alla lyftas in i och ges tillgång till informationssamhällets och globaliseringens alla möjligheter?
– Hur skall kunskap byggas utifrån de helt nya förutsättningar som finns?
– Hur skall vi kritiskt värdegrundsäkra kunskapsbyggandet och ”kultiveringen” av individen?
– Men främst hur skall detta och många fler frågor kunna hanteras och besvaras av generationer som inte har förståelse, kunskap än mindre förmåga att bygga modeller för ett samhälle, kulturer och kunskaper som vi inte ens har förmåga att fantisera om?
Det blir litet som om färgblinda skulle få ansvar att färgsätta världen. När de som har tillgång till färgseende kommenterar, kritiserar och motarbetar förslag så står ansvariga helt oförstående inför färgsättningen.