“Som hundägare har jag strikt ansvar för min hund. Om jag binder den utanför en affär och någon som går fram och hälsar på den blir biten så är det mitt ansvar som hundägare. 

Om jag är förälder och min dotter startar ett instagram-konto och hänger ut jämnåriga på internet så blir jag solidariskt ansvarig för del av det skadestånd som dottern ådöms därför att jag har brustit i min föräldraroll. Något som jag personligen anser är helt fel redan när lagen ändrades och särskilt nu när vi ser effekten av lagstiftningen. Artikel SvD

Huvudregel är dock för alla andra djurägare att de ansvarar endast för sådan skada som orsakas genom att ägaren varit vårdslös. Orsakar exempelvis hästar, får eller kor skada ansvarar ägaren (eller den som har tillsyn över djuret) endast om det är visat att skadan beror på vårdslöshet hos den ansvarige.

Men om jag är cirkus-direktör och ansvarig för elefanter så är det helt ok att säga att det är föräldrarnas ansvar om elefanten rycker barnet ur min famn, dras in i elefanthagen eller käkar upp en barnkeps eller jacka. Artikel Aftonbladet

Vi har tydligen kommit så långt i vår syn på rätt och fel att tyckandet blir norm. Det finns grundläggande värderingar bakom vad som lagstiftas som rätt och fel, det finns grundläggande värderingar bakom hur vi bygger vårt samhälle. Värderingen kring djur och ägarens ansvar grundar sig på regler för ett samhälle där hästen, kossan, grisen osv var en nödvändig del av vår ekonomi. Men jag ser inte varför det skulle föreligga ett mildare ansvar för någon som har elefanter för att tjäna pengar än för en hundägare eller även om det kanske är litet väl långt att gå – en förälders ansvar för vad ens 16 skriver på internet. “